myrorihuvudet

Jaså ni. Ni saknar oss. Eller iallafall Herr Mannen. Jag säger då det!
Men vad gör vi inte för er? Vi saknar ju er också.

Herr Mannen ska äta entrécôte, det är ju inte att leka med. Själv bestod middagen av filé av fläsk och kuliga potatisar. Efterrätten blir BUS, and we love it!

Keep it real, som min kära kollega Arrowlake hade sagt!

Ensamhet kan vara okej. Faktiskt. Det hör liksom till i livet. Att vara omgiven av människor man tycker om är bland det bästa som finns, men ibland måste man få spendera tid med sig själv, tänka i lugn och ro. Det är så man utvecklas. Även om det ibland är jobbigt att vara själv. För det är så det är. Du kan vara själv, men du är sällan helt ensam. Jag lovar.

Förutom här på bloggen, här måste jag säga att jag är lite ensam, för de andra två verkar inte vara kompetenta nog att skriva ett inlägg! Jag ska banka lite vett i dem imorgon.

Några bilder från gårdagen blir det såklart också

Nu har vi alla haft en lång, välförtjänt semester, och det är dags att komma tillbaka på banan!
Sommaren innehöll väldigt (lite för?) mycket av det goda, och att komma tillbaka till rutinerna har väl inte varit det lättaste. Sista delen av sommarlovet bestod av Emmaboda, Norrland och diverse hemmafester för min del, och det var inte att leka med!

Nu har vi alla tre börjat tvåan och det är med blandade känslor som vi fått reda på att vi inte längre har Otto i matte, endast i idrott. Det är också en av anledningarna till att bloggen har legat lite på is, Otto var ju faktiskt anledningen till att vi började blogga och det kändes konstigt att fortsätta utan hans närvaro i våra själar. Men, nu tänkte jag att vi måste vara självständiga nog att kunna fortsätta utan honom, så nu är det bara för oss att ge allt och lite till!

Idag har vi alla tre d-dag, vi är alltså lediga. Själv spenderar jag den genom att ligga i min säng, vara sjuk och kolla på dålig teve. Men måste ge allt för att bli frisk, har nämligen filmning imorgon! Yesbox, ni hörde rätt, er alldeles egna Variabel har fått huvudrollen i en kortfilm, väldigt spännande. Så nu blir det te och huvudvärkstabletter för hela slanten!

Några bilder som speglar sommaren

Välkommen till Holland


Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det känns att leva med ett barn med funktionshinder
- att försöka hjälpa människor som inte har gjort denna unika erfarenhet att förstå,
att föreställa sig hur det skulle kännas. Det är så här...
När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa - till Italien.
Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt:
Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig.
Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska.
Allt är väldigt spännande.
Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen.
Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet.

Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland."
"Holland?!?" säger du. "Vad menar du med Holland??
Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien.
Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien.
" Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna.

Det väsentliga här är följande:
De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar.
Det är bara en annorlunda plats.
Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker.
Och du måste lära dig ett helt nytt språk.
Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött.

Det är bara en annorlunda plats.
Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien.
Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring...
och upptäcker att Holland har väderkvarnar...
och Holland har tulpaner.
Holland har till och med verk av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien...
och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där.
Och i resten av ditt liv kommer du att säga
"Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat".
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna...
därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust.
Men...om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien,
kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella,
det väldigt härliga... med Holland.

Dålig uppdatering, och felet är mitt, jag vet. Lionqueen har begett sig norrut i landet tillsammans med Colombianen och Arrowlake är (om jag inte missminner mig?) i Italien och blåser i något instrument eller något. Själv är jag i byn, men klagar inte på det, vilket väder vi har! Varmt varmt varmt.

Vet inte riktigt vad jag spenderar mina dagar med. Vänt på dygnet. Träffat människor jag inte brukar träffa. Haft djupa samtal med min katt. Träffat Italienaren minst 3 ggr om dagen. Vi är siamesiska tvillingar som varit ifrån varandra från födseln. Hm. I vilket fall är han borta i helgen, så jag har lite alone-time. Men jag hänger inte läpp för det, det är ju faktiskt fotboll ikväll igen vilket ska bli trevligt! Det var ju faktiskt några dagar sen!

Hoppas ni svettas glass och lever livet!

På hemmaplan igen! Jag har haft det bra. Väldigt bra. Har kommit fram till att allt blir vad man gör det till (dagens visdomsord!). Så resan satte ribban för resten av sommaren väldigt högt, men jag är faktiskt väldigt övertygad om att det bara kommer att bli bättre. Detta trots att alla åker och lämnar mig och Italienaren ensamma! Fast nej, vi är väl inte de enda två i hela byn som är kvar. Fritch stannar och håller oss sällskap ett tag till och lika så Attin, om jag inte missminner mig?

Nu blire ett stort glas vatten, en kopp kaffe och en huvudvärkstablett (vad hade Variabeln för sig igår egentligen?? Den som ändå visste...) och idag står på schemat att träffa Tuppen och senare Attin. Bara trevligheter!


Officiell sommar 2010

Inofficiell sommar 2010