myrorihuvudet

Det är med ett litet sting i hjärtat som jag läser Variabelns inlägg. Jag kan utan tvekan säga att jag saknar henne något fruktansvärt. Denna saknad gör sig nu påmind när jag fått ett livstecken från henne. Men det är sant som hon säger livet går vidare trotts hennes frånvaro. Dock är livet sig inte riktigt sig likt. Nya kombinationer av människor uppstår. Nya människor gör entré på min livscen medan andra försvinner ut bakdörren. Livet är i en ständig förändring. Och det är inte bara människorna och miljön runt omkring som förändras. Utan även jag. Såklart. För omgivingen påverkar och formar mer än vad man kanske tror. Och på kortare tid än vad man kan tänka sig.

Cirka två veckor på sommarlovet har gått och jag ser redan fram emot den återföreing som kommer att ske i slutet av sommaren. Jag kan inte säga att jag längtar men jag ser fram emot det som komma skall. Innan dess hade jag dock tänkt uppleva några fantastiska dagar i Tyskland för att sedan för en kort tid återvända hem och återförenas men Variabeln och Colombianen som även hon är fruktansvärt efterlängtad. Senare beger jag och Colombianen uppåt i landet. Jag återvänder inte hem förrän efter fyra hela veckor.

Variabeln skall se till att hennes nyfunna vänner får sig en kväll de aldrig kommer att glömma, jag ska ta mig en riktigt lång prommenad, en kväll jag antagligen kommer att glömma.